Bortom Svedala

Det blir allt mer sällan uppdaterat i bloggen. Har intalat mig själv att det är kortvarigt, men börjar inse att livet blir vad det blir. Planer till trots.

Med mina två deltidsjobb, två barn och två ordförandeskap i föreningar räcker tiden ibland inte till. Kanske skulle jag multitaska som Alexandra - såg henne i förra veckan när jag sprang runt på stan för att fixa ärenden på lunchen - och kombinera äta lunch, prata i mobilen och blogga. Samtidigt.

Saker tenderar lösa sig. Antingen får jag mer tid, eller så har jag inte tid (och därmed ingen blogg). Det är ju inte som jag tjänar  pengar på bloggen;-) Och den trumfar inte kladdiga pussar av små huliganer!
Blogga ska vara kul, och inte ett dåligt samvete. Så jag uppdaterar när jag vill och kan. Saknar du mig? Skriv en kommentar, maila eller ring.
/Bina

Jag fick min deklarationsblankett med posten. Tjoho vad glad jag blev när jag såg beloppet jag kan få tillbaka redan innan avdragen. Så vad då att det är mina pengar jag får tillbaka. Det känns som en gåva.

Ännu en jobbig natt. Lillebror rullade runt, sparkade mig i huvudet, la sig över mitt ansikte och jag bara låg och blundade. Hoppades att han skulle komma till ro så jag fick lite sömn till. Klockan sex bestämde han sig för att det var dags att börja dagen. Hans dag. Inte min! Pelle gick upp med honom. Vid åtta tyckte Pelle det var min tur att gå upp. Tror jag drog täcket över huvudet och somnade om. För först vid halv tio hasade jag mig upp.

Så med facit i hand - varför är jag vaken just nu?! God natt!

Min vinst har kommit. En knallgul t-shirt med tryck i lila. Lyllo mig. Och bara så där slängde de med lite extra. Tre paket kondomer.

T-shirten kan jag iaf ha på gymmet...

Nyss tillbaka från lunchen. Spenderade större delen av den med att prova skor. Blev inga köp. Tyvärr.

Dagarna de går och går efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna de går och går efter varandra. Oh. Torsdagen försvann.*

*Har varit med på samling på dagis. Veckodags-sången sjungs varje dag...

Dagarna de går och går, ingenting blir som tänk. Men ganska bra ändå. Är litta bizzzzy, men återkommer inom kort.

Just nu har jag inget att säga. Återkommer.

Nu så ska det shoppas! Nya kortet kom med gårdagens post.

Uppdatering: Hittade ett bra ställe att testköra. Funkade inte! WTF!

Det ringde i min mobiltelefon. Från radiostationen Din gata. Jag hade vunnit! 

Jag lyssnar på Din gata 100,6 i bilen på väg till jobb varje morgon.  I morse var ämnet Du vet att du är pank när... och lyssnarna uppmanades sms:a eller maila in fortsättningen. Tydligen vann min motivering på pankhet. Och jag är en tischa rikare. Frågan är bara var jag ska sporta den?

Den vinnande bidraget löd:
"Du vet att du är pank när du letar efter din gamla blockflöjt för att spela på stan."

Och så nynnar jag vidare för mig själv *diggeloo diggelej alla tittar på mig*...

Vi passerade 12-års strecket i december. Jag gav oss biljetter till en ståup-föreställning med David Batra och Robin Paulsson. Framförhållning gott folk. Biljetterna kunde inte nyttjas förrän i torsdags. Det var riktigt roligt. Robin är duktigt och Batra är rutinerad och underhållande. Inte minst det att även han numera är i småbarnsträsket och bjuder på det. Det tilltalar ju oss, småbarnsföräldrar som vi är.

Innan föreställningen åt vi middag på Grand. Vi är nämligen inte så ofta i Lund, så vi passade på att använda ett presentkort som vi fick i bröllopspresent. När vi gifte oss år 2003. Det var fortfarande giltigt. (Vi ringde och frågat innan.)

Vi ska definitvit ha fler vuxenkvällar med god mat, dryck och underhållning!

Om två veckor blir det påfyllning. Fram tills dess gäller det att hushålla, och inte falla för alla frestelse. Frestelser som finns överallt. Och det som frestar mest? Skor. Nya skor. Affärerna är fulla av dem. Det är så svårt att välja ut vilka jag vill ha mest. Det finns sju finingar som lockar extra. Skäms nästa att skriva detta. Känner mig galet hagalen. Imelda-varning?

Kjolen fick inte komma ut. Efter att ha resonerat fram och tillbaka med mig själv, i vad som känns som många månader, köpte jag den där kjolen när den reades till halva priset. Och var ganska nöjd. Mannekängade hemma för mannen och mamman (mina alltså) och de röstade kjolen ur garderoben. För lång lät omdömet. Så eniga, så eniga var de. Alltså, nu ska jag korta kjolen? Tur att den var nedsatt... Eller?

För den som vill veta hur kjolen ser ut - klicka här.

Fler smakdomare som vill ge sig till känna?

Det går bara utför med mina besöksiffror. De har dalat flera hundra procent de senaste dagarna. Dagar jag inte gjort nya inlägg. Så detta inlägget är till Dig. Trägen vinner!

Det jag gillar med att blogga är att det är så fritt. I jobbet skriver jag pressmeddelanden, rapporter och texter till nyhetsbrev och tidning. Då måste varje mening putsas. Varje skiljetecken vara precist.

Här kan jag ordbajsa så mycket jag vill. Och börja meningar med "och" och "så" och bryta mot alla språkregler jag vill. Därför går det lite väl fort ibland, och blir lite tokigt. Men det är en del av charmen. Det, och det att jag inte måste korra texten med falkögon. Det blir spontanare liksom. I förlängingen roligare för de som läser, och definitvt roligare för mig.

Dock kan jag erkänna att det är liiite jobbigt att när jag hittar uppenbara fel (stavning, tryck på fel tangent mm) att inte gå in och redigera i efterhand. Oftast låter jag det vara. Men det händer att jag inte kan låta bli.

Så vad är då poängen med inlägget? Tja, att det för mig är en möjlighet att prestigelöst få skriva. Om ingenting. Eller vad som helst.

Problemet är löst. Hittade en affär vid min arbetsplats som säljer skorna. Så det är bara att gå in och dra kortet...

Saker har en tendens att lösa sig. Kjolen som jag skrivit om? Den reades äntligen.Men jag avstod. Sen reades den lite till. Nu hänger den i garderoben. Kanske får den komma ut på lördag...

Grattis J på födelsedagen!
Hurra, hurra, hurraaaaa!

Jo, jag ringde till J och frågade om vi skulle luncha idag. Funderade på att bjuda henne på lunchen, men gjorde det inte. När vi kommer ut från resturangen ringer hennes kille (min bror) och de diskuterar hennes födelsedag. Jag visste ju någonstans att hon fyllde år. Bland annat ska jag ju fira födelsedagen på lördag på tjejmiddagen hon bjudit mig på... Och jag kollade i kalendern (förra årets) när hon bjöd mig för att jag inte skulle missa. Dessutom hade jag skrivit i min kalender att jag skulle ringa henne... Hur trög är jag. Sedan jag fick barn, dvs inte längre fick sova hela nätter, funkar inte mitt huvud som det en gång gjorde.