Bortom Svedala

Det jag gillar med att blogga är att det är så fritt. I jobbet skriver jag pressmeddelanden, rapporter och texter till nyhetsbrev och tidning. Då måste varje mening putsas. Varje skiljetecken vara precist.

Här kan jag ordbajsa så mycket jag vill. Och börja meningar med "och" och "så" och bryta mot alla språkregler jag vill. Därför går det lite väl fort ibland, och blir lite tokigt. Men det är en del av charmen. Det, och det att jag inte måste korra texten med falkögon. Det blir spontanare liksom. I förlängingen roligare för de som läser, och definitvt roligare för mig.

Dock kan jag erkänna att det är liiite jobbigt att när jag hittar uppenbara fel (stavning, tryck på fel tangent mm) att inte gå in och redigera i efterhand. Oftast låter jag det vara. Men det händer att jag inte kan låta bli.

Så vad är då poängen med inlägget? Tja, att det för mig är en möjlighet att prestigelöst få skriva. Om ingenting. Eller vad som helst.