Det här med att blogga
Hmm... Har nästan glömt hur det var att blogga. Men har en tid varit sugen på att ta upp det igen.
Mycket har hänt i bloggosfären - många av de bloggar jag brukade följa finns inte längre. Några har i mitt tycke blivit för stora, vilket lett till att de blivit mer opersonliga och därmed ointressanta. Inlägg i stil med "köpt bälte", "ätit sallad" och "dagens" är aningen torftigt. Jag vill inte känna mig att jag trycker näsan mot glaset som en annan fönstertittare - den typen av självutlämnande bloggar funkar inte heller för mig.
Och så har jag hittat till några nya bloggar. Några är riktigt underhållande;-)
Men tips mottages tacksamt. Vilka bloggar är "must read"?
Mycket har hänt i bloggosfären - många av de bloggar jag brukade följa finns inte längre. Några har i mitt tycke blivit för stora, vilket lett till att de blivit mer opersonliga och därmed ointressanta. Inlägg i stil med "köpt bälte", "ätit sallad" och "dagens" är aningen torftigt. Jag vill inte känna mig att jag trycker näsan mot glaset som en annan fönstertittare - den typen av självutlämnande bloggar funkar inte heller för mig.
Och så har jag hittat till några nya bloggar. Några är riktigt underhållande;-)
Men tips mottages tacksamt. Vilka bloggar är "must read"?
Önskelista
Då var det dags igen. Blogga tänker du? Födelsedagsönska tänker jag!
Precis som jag gjorde 2010 och 2009
Här är 2011 års lista:
Halsband Large karma från Dogeard (det guldiga)
Väska från Mulberry (en vinröd Polly Puch Lock)
Klocka från Mikael Kors... favoritönskan i repris...
Precis som jag gjorde 2010 och 2009
Här är 2011 års lista:
Halsband Large karma från Dogeard (det guldiga)
Väska från Mulberry (en vinröd Polly Puch Lock)
Klocka från Mikael Kors... favoritönskan i repris...
WTF
Jag är så himla nöjd med min jobbväska. Många stannar och frågar om den. Helt OK. Rent av kul.
Men när Sofi tipsar om den, så vet jag att inom kort kommer en hel arme av Sofiwannabees att "sporta" samma väska... Inte längre lika nöjd. Eller rättare sagt, fortfarande nöjd med väskan, men inte så nöjd med vad blogginlägget kommer att resultera i. Jag är en liten människa, jag vet.
Min fina gula Cambridge batchel.
Men när Sofi tipsar om den, så vet jag att inom kort kommer en hel arme av Sofiwannabees att "sporta" samma väska... Inte längre lika nöjd. Eller rättare sagt, fortfarande nöjd med väskan, men inte så nöjd med vad blogginlägget kommer att resultera i. Jag är en liten människa, jag vet.
Min fina gula Cambridge batchel.
En lista
Tänkte nog inte återkomma till den här bloggen. Iaf inte i den här formen. Men, men.
Hittade den här listan och tänkte hm. Och sedan gick det en tid. Idag publicerar jag listan.
I morgon får bli dag 1.
Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick
Internet, vett och etikett
Jag blev just upprörd! Klickade in på en blogg där den nyblivna mamman visar bild på tillökningen tillsammans med någon rad om namn. Kommentarena haglar in om social grupp 3, white trash, "låter som zigenare " osv.
OMG!
Givetvis tycker man inte alltid samma som andra. Men man BEHÖVER inte berätta detta vid varje möjligt tillfälle. Och på nätet verkar folk inte kunna behärska sig när de sitter dolda bakom sina skärmar!
OMG!
Givetvis tycker man inte alltid samma som andra. Men man BEHÖVER inte berätta detta vid varje möjligt tillfälle. Och på nätet verkar folk inte kunna behärska sig när de sitter dolda bakom sina skärmar!
Testar
Tydligen har jag missat att det går att schemalägga inläggen. Så det måste jag prova.
Detta skrivs 18.17 fredagen den 22 oktober, och ställs in att piblicerars 18.40.
Detta skrivs 18.17 fredagen den 22 oktober, och ställs in att piblicerars 18.40.
Min lördag
Idag firar vi sonens treårsdag. Igen. Vi firade på dagen, dvs i torsdags. Sedan kom farfar med familj förbi igårkväll och så firade vi lite till. Så det blir att sjudundrandes fira i dagarna tre...
Om två timmar anländer släkten. Vi har bakat pizza hela förmiddagen. Hela familjen. Det blev mycket mjöl överallt. Sedan går Pelle ut att klippa gräset. Eftersom tiden är knapp är det bra att han börjar klippa så långt i från huset som möjligt...
Istället för att kavla upp ärmarna och diska upp kavlar och annat, så har jag
- surfat
- ätit glass
- målat tånaglar
Nu tror jag att jag borde
-duscha
-diska
-städa
Fast först lackar jag ett lager till!
Om två timmar anländer släkten. Vi har bakat pizza hela förmiddagen. Hela familjen. Det blev mycket mjöl överallt. Sedan går Pelle ut att klippa gräset. Eftersom tiden är knapp är det bra att han börjar klippa så långt i från huset som möjligt...
Istället för att kavla upp ärmarna och diska upp kavlar och annat, så har jag
- surfat
- ätit glass
- målat tånaglar
Nu tror jag att jag borde
-duscha
-diska
-städa
Fast först lackar jag ett lager till!
I skonöd
I torsdag tänkte jag att det var dags att ha mina brouges (typ herrskor). När jag kom till jobb frågar min kollega var jag köpt dem, och ser besviken ut när jag meddelade att de är ett antal år. Men de är riktigt fina! Under förmiddagen konstaterar jag att jag trivs jättebra i dem och att det ska inte dröja så länge tills jag använder dem igen.
Vid lunchens slut, på väg tillbaka till kontoret hör jag ett konstigt ljud. Och skorna känns konstiga... Sula håller på att släppa! Överallt! HJÄLP! Jag styr mot närmsta skoaffär. Två steg in i butiken är skodöden ett faktum. Det tar ett tag att prova fram en sko som jag vill ha. Tyvärr var inte de skoaffärerna som har de roligare skorna fullt så nära att tanken att hoppa dit på ett ben var aktuell. Det tar alltså en stund. Slutligen blir det ett par svarta mocka boots med klack. Helt OK, men det hade inte blivit ett köp om inte nöden krävt det.
Det bidde ett par i svart mocka från Vagabond. Bilden kommer från webbshopen.
Mina brouges? Hos skomakaren!
Vid lunchens slut, på väg tillbaka till kontoret hör jag ett konstigt ljud. Och skorna känns konstiga... Sula håller på att släppa! Överallt! HJÄLP! Jag styr mot närmsta skoaffär. Två steg in i butiken är skodöden ett faktum. Det tar ett tag att prova fram en sko som jag vill ha. Tyvärr var inte de skoaffärerna som har de roligare skorna fullt så nära att tanken att hoppa dit på ett ben var aktuell. Det tar alltså en stund. Slutligen blir det ett par svarta mocka boots med klack. Helt OK, men det hade inte blivit ett köp om inte nöden krävt det.
Det bidde ett par i svart mocka från Vagabond. Bilden kommer från webbshopen.
Mina brouges? Hos skomakaren!
Snyftare
Känner du till filmen The Notebook? James Garner berättar en berättelse om ett ungt par för Geena Rowland, som han har nedskrivet i en anteckningsbok. En snyftare.
Så när jag går där i bokhandeln och ska hitta min fjärde pocket (det är ta fyra betala för tre) ser jag The Notebook i hyllan. Bredvid står en hel hop med böcker från samma författare. Så jag tar en och går mot kassan.
Boken handlar om en ung tjej som tillsammans med sin lillebror ska spendera sommaren hos sin pappa. Det är första gången de besöker honom sedan föräldrarnas skilsmässa tre år tidigare. Flicka träffar pojke. Hot mot deras lycka. Sorgliga saker. Död. Givetvis gråter jag.
Icke-boktips
I stugan tog jag mig även igenom Sara Kadefors Borta bäst som jag hört mycket gott om. Den var ine dålig, men jag gillade inte huvudpersonen och hade svårt att komma över det. Jag ville i all fall tycka synd om henne. Kvinnan bodde i sin bil och åt andras rester i restaurangen på IKEA varje dag. Men det gick inte. Därför blir det ett icke-tips från mig.
Boktips
Under semestern försöker jag läsa en del, och under stugvistelsen i Småland hann jag ta mig igenom Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Under tiden jag läste den tänke jag på Arto Paasilinna och att det fanns likheter med Forrest Gump hur historien framskred. Tydligen är det har flera andra gjort samma kopplingar. Hur som helst - jag fann den underhållande. Rekommenderas.
It´s my blog and I spell like I want to
Hmm. Mina inlägg är fulla av språkliga fel. Och ingen påpekar det.
Tydligen hänger inga språkpoliser här. Om så inte vore fallet vill jag passa på att påpeka att
1) Ja, svenska är mitt modersmål
2) Jag har alltid haft mycket bra betyg i skolämnet svenska.
3) Jag skriver så här i min blogg, inte i mitt jobb
4) Det är fritt att INTE hänga här och störa sig... Kanske vill ni istället hänga här.
Tydligen hänger inga språkpoliser här. Om så inte vore fallet vill jag passa på att påpeka att
1) Ja, svenska är mitt modersmål
2) Jag har alltid haft mycket bra betyg i skolämnet svenska.
3) Jag skriver så här i min blogg, inte i mitt jobb
4) Det är fritt att INTE hänga här och störa sig... Kanske vill ni istället hänga här.
Jag räknar
Detta är inlägg 333. Tyckte det skulle vara kul att rapportera. Det var det inte.
Snopet
Jag trodde jag hade något att skriva. Men nej.
Kanske kul
Snart tänker jag ta tag i bloggen. Har några tankar och idéer som jag funderar på... Å andra sidan tenderar jag att tänka för mycket, och när det börjar bli för mycket att rodda kommer jag inte loss. Om jag inte måste. Med bloggen finns inga måsten. Det ska bara vara kul!
- Det bidde ingen "ny" blogg.
- Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Det bidde ingen "ny" blogg.
- Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
Exponera?
Funderar på att göra om bloggen, göra den mer personlig med bilder... Men, jag vet inte om jag vill ha en blogg med bilder på barnen som är tillgänglig för vem som helst. Funderar vidare.
Hur resonerar du?
Hur resonerar du?
Minnen väcks
I Göteborg, i solskenet väntade vi. Året var 1988 och det var dagen efter skolavslutningen. Efteråt hade jag blåmärken på ovansidan av fötterna.
Men däremellan skapades ett minne. I ett myllrande publikhav tappade jag bort övriga i mitt sällskap. Jag knuffas framåt, och plötsligt är jag meter från scenen där Michael Jackson uppträder.
Mannen har gått ur tiden. Bara 50 år gammal. Det var tio år sedan han stod på scen sist, och det var inbokat en serie framträdanden i vad han kallade sin avskedsturne. Mycket kan sägas om honom, men det jag kommer minnas honom för är musiken, moonwalken och musikvideos.
Uppdatering: Det spelas MJ på radio och TV. Medan jag sitter och minns hans repetoar slår det mig att det snart kommer rapporter om att han fortfarande lever. Att det hela är iscensatt för att ge honom lugn och ro.
Men däremellan skapades ett minne. I ett myllrande publikhav tappade jag bort övriga i mitt sällskap. Jag knuffas framåt, och plötsligt är jag meter från scenen där Michael Jackson uppträder.
Mannen har gått ur tiden. Bara 50 år gammal. Det var tio år sedan han stod på scen sist, och det var inbokat en serie framträdanden i vad han kallade sin avskedsturne. Mycket kan sägas om honom, men det jag kommer minnas honom för är musiken, moonwalken och musikvideos.
Uppdatering: Det spelas MJ på radio och TV. Medan jag sitter och minns hans repetoar slår det mig att det snart kommer rapporter om att han fortfarande lever. Att det hela är iscensatt för att ge honom lugn och ro.
Inget dåligt samvete
Det blir allt mer sällan uppdaterat i bloggen. Har intalat mig själv att det är kortvarigt, men börjar inse att livet blir vad det blir. Planer till trots.
Med mina två deltidsjobb, två barn och två ordförandeskap i föreningar räcker tiden ibland inte till. Kanske skulle jag multitaska som Alexandra - såg henne i förra veckan när jag sprang runt på stan för att fixa ärenden på lunchen - och kombinera äta lunch, prata i mobilen och blogga. Samtidigt.
Saker tenderar lösa sig. Antingen får jag mer tid, eller så har jag inte tid (och därmed ingen blogg). Det är ju inte som jag tjänar pengar på bloggen;-) Och den trumfar inte kladdiga pussar av små huliganer!
Blogga ska vara kul, och inte ett dåligt samvete. Så jag uppdaterar när jag vill och kan. Saknar du mig? Skriv en kommentar, maila eller ring.
/Bina
Med mina två deltidsjobb, två barn och två ordförandeskap i föreningar räcker tiden ibland inte till. Kanske skulle jag multitaska som Alexandra - såg henne i förra veckan när jag sprang runt på stan för att fixa ärenden på lunchen - och kombinera äta lunch, prata i mobilen och blogga. Samtidigt.
Saker tenderar lösa sig. Antingen får jag mer tid, eller så har jag inte tid (och därmed ingen blogg). Det är ju inte som jag tjänar pengar på bloggen;-) Och den trumfar inte kladdiga pussar av små huliganer!
Blogga ska vara kul, och inte ett dåligt samvete. Så jag uppdaterar när jag vill och kan. Saknar du mig? Skriv en kommentar, maila eller ring.
/Bina
Det går bara utför
Det går bara utför med mina besöksiffror. De har dalat flera hundra procent de senaste dagarna. Dagar jag inte gjort nya inlägg. Så detta inlägget är till Dig. Trägen vinner!
Det fria, felstavade ordet
Det jag gillar med att blogga är att det är så fritt. I jobbet skriver jag pressmeddelanden, rapporter och texter till nyhetsbrev och tidning. Då måste varje mening putsas. Varje skiljetecken vara precist.
Här kan jag ordbajsa så mycket jag vill. Och börja meningar med "och" och "så" och bryta mot alla språkregler jag vill. Därför går det lite väl fort ibland, och blir lite tokigt. Men det är en del av charmen. Det, och det att jag inte måste korra texten med falkögon. Det blir spontanare liksom. I förlängingen roligare för de som läser, och definitvt roligare för mig.
Dock kan jag erkänna att det är liiite jobbigt att när jag hittar uppenbara fel (stavning, tryck på fel tangent mm) att inte gå in och redigera i efterhand. Oftast låter jag det vara. Men det händer att jag inte kan låta bli.
Så vad är då poängen med inlägget? Tja, att det för mig är en möjlighet att prestigelöst få skriva. Om ingenting. Eller vad som helst.
Här kan jag ordbajsa så mycket jag vill. Och börja meningar med "och" och "så" och bryta mot alla språkregler jag vill. Därför går det lite väl fort ibland, och blir lite tokigt. Men det är en del av charmen. Det, och det att jag inte måste korra texten med falkögon. Det blir spontanare liksom. I förlängingen roligare för de som läser, och definitvt roligare för mig.
Dock kan jag erkänna att det är liiite jobbigt att när jag hittar uppenbara fel (stavning, tryck på fel tangent mm) att inte gå in och redigera i efterhand. Oftast låter jag det vara. Men det händer att jag inte kan låta bli.
Så vad är då poängen med inlägget? Tja, att det för mig är en möjlighet att prestigelöst få skriva. Om ingenting. Eller vad som helst.
