Från vischan inget nytt

Det är höst. Vädret är härligt trist. Nu kan jag i lugn och ro, utan dåligt samvete, botanisera inomhus. För utomhus är det bara jobb och halvdana, jag menar halvfärdiga, projekt att skåda överallt. Det är det iofs inne också. Men det stör mig mindre.

Fördelen med hus är att det finns många gömmer att stuva undan i, och många dörrar som kan stängas. Och i vårt fall finns det både en vind, ett uthus och ett garage att gömma (läs glömma) grejer. Och källaren förstås. Fast den finns inte. Alltså den finns, men jag går aldrig ner där - så den finns inte i mitt medvetande.

Ny ska jag ta nya tag i röda rummet. Det finns inga referenser till en bok med den titel. Det är namngett utifrån de fula tapeterna. Detta är det enda rummet i huset vi inte fixat något med. Vi har börjat många gånger. Sådär ett tiotal. Tanken är att det ska bli barnrum nr 2. Innan min andra graviditet erbjöd Pelle mig generöst att förvandla rummet till ett dressing room. Varför jag inte slog till undrar jag än. Men då hade å andra sidan gästrummet rykt nu.

Det är hur som helst skön att sitta inne och sippa te när traktorerna viner förbi. För det är i stort sätt det enda som finns att rapportera härifrån landet. Härligt händelselöst.

Jag gillar hösten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0