Bortom Svedala

Vi planerar att utöka boytan. På höjden. Eller rättare sagt planerar vi att inreda ovanvåningen som just nu är råvind. För det är ju lite trångt med fyra sovrum, arbetsrum, vardagsrum, matrum och kök när familjen består av två vuxna och två barn (2 och 4 år gamla). Äh, egentligen inte.

Men. För att förvandla vårt hus till Drömhuset behövs fler kvadratmeter och bättre lösningar. Det behövs arkitekt och byggare Bobbar. Därför ska vi spara pengar till ombyggnaden. Spara är tråkigt! Speciellt spara lääänge. Jag är mer en här-och-nu, än en då-och-sen.

Vad är du?

Boven är äta lunch ute. Alltså äta lunch på restaurang. Den mesta maten är för salt, för sött, för fet för det är ju det smaklökarna gillar. Även när jag beställer det nyttigare av alternativen vet jag att det sätter sig på höfterna. Och nu börjar en del plagg bli liiite väl tajta.

Därför har jag de senaste tre veckorna skippat restauranglunchen och satsat på nyttolunch på kontoret följt av en rask promenad i butikerna...

Idag fick jag ett kvitto på mina ansträngningar - minus tre hekto. Just det, HEKTO gott folk.

Slutsats? Jag måste börja motionera regelbundet. Det finns inga genvägar. Tyvärr.

Idag släppte KappAhl sin Vintage-kollektion. Jag hastade förbi efter jobb och tyckte det fanns en del fint. För egen del blev det ett par örhängen. Till storasyster köpte jag en rosa kofta och en svart sammetsklänning. Jag inser att jag inte är så romantisk i min stil. En gnutta här och där är inte fel. Helt enkelt ett fall av fint, fint på andra.


Mina nya örhängen från KappAhl. Bilden kommer från KappAhls hemsida.

Sarah Michelle Geller, numera Prinze, som Buffy.

Barnen sov hos svärmor i natt. När jag kom satt de som små ljus och åt lunch. När de såg mig hoppade de av stolarna, sprang emot mig och skrek mamma. Sedan ville de inte äta mer, och jag fick jaga ihop barnaskocken och fösa dem framför mig till vasken för handtvätt.

Lillebror bröt ihop när jag skulle ta på honom skorna. Han bara grät och grät. Väl i bilen somnade han. Hemma fortsatte han att sova, och storasyster och jag lekte den ena leken efter den andra. Det var tydligt att hon ville kompenseras för tiden vi varit isär.

Lillebror vaknade ledsen, och han är fortfarande två timmar senare ledsen. Av någon anledning så är barnen (oftast) änglar när de är med andra. Ju fler timmar de är ifrån oss, ju gnälligare blir de när vi sedan ses. Det tar på krafterna att visa sig från sin bästa sida antar jag.

Mental notering - barnvaktning över natten är bäst på fredagar. Då repar vi oss opå lördagen och har söndagen som en buffert...

Förtydligande: Det är JAG som gnäller.

En sak avbokad på listan, två tillkommer. Ett steg fram, två steg bak. Försöker just nu boka in ett möte med tre andra. Det är ett fasligt ringande och mailande. När slutligen den fjärde meddelar att tid och datum funkar, får jag ett mail från en av de andra att något kommit upp så mötet måste flyttas...

Saker händer - och planerna omkullkastas. Ibland är det stort och ibland, som idag, är det litet.

Telefonen ringer. Det är från förskolan. Eftersom jag får samtal från förskolan minst ett par gånger i veckan så är jag inte beredd på vad föreståndaren säger (anledningen till att de ringer ofta är inte för att mina barn är extraordinärt busiga - jag är ordförande i vårt föräldrakooperativa dagis).

Storasyster har trillat och slagit hakan. Det visar sig inte vara så allvarligt. Jag meddelade min chef att jag går för dagen, och hämtar henne. Till vårdcentralen och tejpa. Sedan tillbaka till dagis eftersom hon vill visa sin tapperhetsmedalj. Jag fortsätter hem, tänkter arbeta en stund innan jag hämtar dem för dagen.

Efter att ha satt mig och ätit en snabb lunch, bläddrat i nya Elle Interiör jag hittade i brevlådan hör jag en bildörr smälla igen. Tydligen var det idag vattenmätaren skulle bytas. Tur jag var hemma - sparade en del kronor i böter på det. Synd bara att det var på bekostnad av dotterns haka.