Folk från förr
Då och då råkar jag på människor som känns bekanta. Ibland är det Rebecka Törnqvist*, och ibland är det folk jag faktiskt träffat förrut. Igår kom jag på att en av mina favvobloggare gick i klassen över mig. Detta innebar att jag började bläddra i gamla skolkataloger. Guuud! Som jag såg ut. I högstadiet var jag min nuvarande längd, 170 cm, och vägde max 45 kg. Och vi ska inte tala om håret!
När jag bläddrar vidare slåss jag av hur förändrad jag är samtidigt som alla andra är sig ganska lika. Där är exempelvis killen som sitter i juryn i Stjärnor på is. Tjejen som jag inte kände i högstadiet men som för ett par år sedan dansade på mitt bröllop. Mina tjejkompisar. Och sedan är det De Där Andra.
Ibland kan jag se ett bekant ansikte på stan, och t o m vara på väg att hälsa när jag inser att det är ju Den Där. Plötsligt är jag 14 år igen och känner de känslorna som jag jag kände då. Lite läskigt, eftersom världen var verkligen svart och vit i tonåren. Jag vill gärna tro att jag förändrats en del på 20 år, och inte till det sämre. Så om de verkar känna igen mig brukar jag hälsa.
Sedan finns det en annan kategori** kom jag just på. Folk från förr som jag alltid hälsar på men aldrig pratar med. Det roliga här är att det finns även människor som jag aldrig pratat med, men vi hälsar ändå.
*Rebecka för stå för alla de som jag för ett kort ögonblick, medan jag söker igenom hårddisken, fundera på om jag känner. Dvs kändisar av olika slag.
**Nej, jag brukar inte stoppa folk i fack och kategorisera dem. Men här gjorde jag det för att exemplifiera
När jag bläddrar vidare slåss jag av hur förändrad jag är samtidigt som alla andra är sig ganska lika. Där är exempelvis killen som sitter i juryn i Stjärnor på is. Tjejen som jag inte kände i högstadiet men som för ett par år sedan dansade på mitt bröllop. Mina tjejkompisar. Och sedan är det De Där Andra.
Ibland kan jag se ett bekant ansikte på stan, och t o m vara på väg att hälsa när jag inser att det är ju Den Där. Plötsligt är jag 14 år igen och känner de känslorna som jag jag kände då. Lite läskigt, eftersom världen var verkligen svart och vit i tonåren. Jag vill gärna tro att jag förändrats en del på 20 år, och inte till det sämre. Så om de verkar känna igen mig brukar jag hälsa.
Sedan finns det en annan kategori** kom jag just på. Folk från förr som jag alltid hälsar på men aldrig pratar med. Det roliga här är att det finns även människor som jag aldrig pratat med, men vi hälsar ändå.
*Rebecka för stå för alla de som jag för ett kort ögonblick, medan jag söker igenom hårddisken, fundera på om jag känner. Dvs kändisar av olika slag.
**Nej, jag brukar inte stoppa folk i fack och kategorisera dem. Men här gjorde jag det för att exemplifiera
Kommentarer
Trackback
