Bortom Svedala

Klädnoja har jag ofta. Numera, med barn, måste den planeras. Nojan såväl som lösningen.

Scenariot är följande: Vi ska ut på lördag med vänner på Tokyo-afton. Jag börjar sålunda räkna baklänges för att komma på när mitt sista shoppingtillfälle kan bli innan lördagen.

Kommer på att det är torsdagens lunchtimme. En halvtimme innan lunch ringer jag Anna, som vi ska ut med för att snacka kläder. Hon ställer sig helt frågande. För det första är hon på väg in på möte. För det andra behöver inte hon noja om kläder eftersom hon är kläddesigner. För det tredje funderar hon på kläder tidigast samma dag som aktiviteten. Och för det fjärde har hon ännu inga barn. Därför tar det ett tag innan hon kopplar att jag har klädkris tre dagar i förtid.

Toppen som hon är (och ja hon läser bloggen) lugnar hon mig och påpekar att jag alltid är rätt kläd och har en massa snygga saker i garderoben. Jag kan ju alltid ta på mig hennes märke.

Så nu har jag skjutit upp nojan till morgondagen. För den kommer. Som ett brev på posten (varför den liknelsen finns vet jag inte - mig veterligen har posten blivit av med en rad försändelser).