Välfärdsproblematik 289
Det är vackert väder. Påskliljorna börjar slå ut hemma i trädgården. Förgäves rotar jag i garderoberna. Nu vill jag ha färg, och tunna ytterplagg och skor. Bort med tunga kappor och stövlar. Bort med det svarta. Men nej.
I affärerna lockas jag av nya vackra plagg att inhandla. Men inget jag provar känns roligt. Tillräckligt roligt. Jag har nämligen lovat mig själv att inte okynnesshoppa. Det innebär att jag bara "får" shoppa saker jag verkligen vill ha. Det är slut med "men den kostar ju bara..." "kan vara bra och ha någon gång".
Så här sitter jag i min svarta klänning, med svarta strumpbyxor och ska ta på mig min svarta jacka och till det min svarta väska. Ser du någon i svart från topp till tå på stan idag - då kanske det är jag.
I affärerna lockas jag av nya vackra plagg att inhandla. Men inget jag provar känns roligt. Tillräckligt roligt. Jag har nämligen lovat mig själv att inte okynnesshoppa. Det innebär att jag bara "får" shoppa saker jag verkligen vill ha. Det är slut med "men den kostar ju bara..." "kan vara bra och ha någon gång".
Så här sitter jag i min svarta klänning, med svarta strumpbyxor och ska ta på mig min svarta jacka och till det min svarta väska. Ser du någon i svart från topp till tå på stan idag - då kanske det är jag.
Kommentarer
Trackback
