Dagens gnäll
Barnen sov hos svärmor i natt. När jag kom satt de som små ljus och åt lunch. När de såg mig hoppade de av stolarna, sprang emot mig och skrek mamma. Sedan ville de inte äta mer, och jag fick jaga ihop barnaskocken och fösa dem framför mig till vasken för handtvätt.
Lillebror bröt ihop när jag skulle ta på honom skorna. Han bara grät och grät. Väl i bilen somnade han. Hemma fortsatte han att sova, och storasyster och jag lekte den ena leken efter den andra. Det var tydligt att hon ville kompenseras för tiden vi varit isär.
Lillebror vaknade ledsen, och han är fortfarande två timmar senare ledsen. Av någon anledning så är barnen (oftast) änglar när de är med andra. Ju fler timmar de är ifrån oss, ju gnälligare blir de när vi sedan ses. Det tar på krafterna att visa sig från sin bästa sida antar jag.
Mental notering - barnvaktning över natten är bäst på fredagar. Då repar vi oss opå lördagen och har söndagen som en buffert...
Förtydligande: Det är JAG som gnäller.
