Livet på landet
Det är annorlunda. Livet på landet är inte som livet i stan. Inte mitt iaf.
Jag är uppvuxen i centrala Malmö. Mina föräldrar lekte med tanken att köpa hus, men de hittade inte det perfekta huset. Och de trivdes bra med att bo mitt i smeten. Det gjorde jag med.
När jag var i början av min (första) graviditet hittade vi vårt hus. Det var en vacker seneftermiddag i början av september. Trädgården var fantastisk. Stora ytor. Jag kunde se framför mig hur våra barn sprang omkring och lekte, barfota med vännerna. Idyllen liksom! Sa jag att jag var gravid? Hormonerna!
Här hälsar man alltid på folk man möter. Till fots, på cykel, till häst eller körandes i bilen. Oavsett. Det minsta är att lyfta handen till en hälsning. Det är bara sta-boa (stadsbor) som inte gör det.
Vidare finns det en stolthet över bygden. Och en önskan att verka för förbättringar. Bygdeföreningen arbetade hårt för att vi skulle få bredband. Alltså måste man ju vara med i bygdeföreningen.
Jag är uppvuxen i centrala Malmö. Mina föräldrar lekte med tanken att köpa hus, men de hittade inte det perfekta huset. Och de trivdes bra med att bo mitt i smeten. Det gjorde jag med.
När jag var i början av min (första) graviditet hittade vi vårt hus. Det var en vacker seneftermiddag i början av september. Trädgården var fantastisk. Stora ytor. Jag kunde se framför mig hur våra barn sprang omkring och lekte, barfota med vännerna. Idyllen liksom! Sa jag att jag var gravid? Hormonerna!
Här hälsar man alltid på folk man möter. Till fots, på cykel, till häst eller körandes i bilen. Oavsett. Det minsta är att lyfta handen till en hälsning. Det är bara sta-boa (stadsbor) som inte gör det.
Vidare finns det en stolthet över bygden. Och en önskan att verka för förbättringar. Bygdeföreningen arbetade hårt för att vi skulle få bredband. Alltså måste man ju vara med i bygdeföreningen.
Kommentarer
Trackback
