Bortom Svedala

Jag tror bloggen skulle bli roligare om den såg roligare ut. Inte så att innehållet skulle nödvändigtvis bli bättre, utan snarare så skulle det bli roligare att läsa. Och framför allt roligare för mig att skriva. Så hur löser jag det? Den lilla html-kunskap som jag har snappat upp en gång i tiden har fått ge plats för viktigare saker. Såsom -oj, jag kommer inte på något. Helt tomt. Tydligen blev den platsen vakant alt ett svart hål. Amningsdemensen slog till. Att jag inte ammar längre är en annan historia.

Hm, vilka färger skulle då min nya blogg ha? En snygg header iaf med bilderna jag tagit till detta syfte. Och en bra bild på mig. När jag kollar i de digitala fotoarkiven märker jag att det är jag som är familjens fotograf. Skulle det vara så att jag är med är det på en suddig bild tagen av en treåring alterntativt nyvaknat uttryck med skrynkliga/nedkräkta/fläckade kläder. Och håret! Vi ska inte snacka om håret! Se tidigare inlägg.

Alla vänner - se hit! Ni har nu bara 6 dagar kvar att shoppa fina födelsedagspresenter till undertecknad. Skynda, skynda. Och som vanligt är det alltid roligt med presenter från hjärtat. Men vill ni kompensera för det går det bra med presenter från plånboken...

Hm, nu ska jag bara komma på vem det är som ska uppvaktas idag... I morgon är det min svägerska, och på onsdag fyller två coola killar 40 resp 38. Och vem är det som fyller år på tordag och fredag. Fan. Måste hitta min gamla almanacka! Vet att det är f-dagar varje dag från 1-11 september.

En av mina bloggfavoriter, Anna Larsson, är en av vinnarna i Lindex designtävling The Pink Collection. I oktober månad kommer hennes tröjtryck, tillsammans med fyra andra lyckliga vinnares, säljas till förmån för bröstcancerforskning och rosa bandet.

Anna är tjejen bakom Avanna-tröjorna. Jag har redan tre av hennes tröjor och fler kommer det bli. Trycken är jättefina och håller tvätt efter tvätt. Och inte minst - Anna är jättetrevlig och levererar snabbt.

Alltid kul när roliga saker händer duktiga människor!

Jag hade börjat på ett inlägg om alla inlägg om Minimarketskorna. Det behövs inte - Ebba von Sydow summerar det och en hel del annat bra i dagens Expressen. Läs mer här.

Vilket får mig att tänka på alla vidriga kommentater i våras efter Veckorevyns bloggmingel. Måste man bli tjockhudad för att kunna våga sig ut i det offentliga rummet. Varför är det OK att skriva nedlåtande kommentarer till främlingar? Om vi alla ska se likadana ut, klä oss likadant och tycka samma saker skulle tillvaron te sig väldigt grå.

Och vem vill leva i en grå verklighet - höstens färger inkluderar även vinrött...

För egen del läser jag en del bloggar skrivna av människor som är väldigt olika mig. Det är ju behållningen. Och skulle det vara så att de ser ut/har på sig/tycker/gör något som jag inte gillar. Tja, då står det mig fritt att inte läsa deras bloggar. I begreppet mångfald ryms också tolerans.

Jag har bott många år i Malmö och har nog aldrig gått vilse. Och jag vet var saker/platser ligger. Därför blev jag erbjuden jobb i taxiväxel , men det är en helt annan historia. Jo, tillbaka till poängen. Jag har alltid en utgångspunkt, och alla vägar utgår då självfallet från denna. Oftast i tanken,men det har hänt i praktiken. Så jag har alltid kommit dit jag ska. Men inte nödvändigtvis för att jag tagit den snabba vägen.

Ett annat exempel - jag sitter och kollar i en webbutik. Priserna står i pund. Jag kan inte vad pundet står i. Sist jag satte foten på brittisk mark var ett pund sexton (16!) kronor. Var skulle du kolla? Jag kollar här.  Är det snabbast? Är det smartast? Säkert inte. Men jag får hyfsat snabbt  besked. Frågan är bara - finns det någon mer som läser texttv via dator?!

I kväll blev det film. Vi såg In good company med Scarlett Johnson, Topher Grace och Dennis Quaid. Trevlig, lättsmält komedi som fick mig att skratta högt vid ett par tillfällen.

Måste vara uppemot två månader sedan vi satt ner och hade en mysig filmkväll senast. Storasyster har inte velat sova så länge det varit ljust ute. Det är hennes måttstock för sänggående. Ibland säger man som förälder saker till sitt/sina barn som vid tidpunkten verkar bra, men som det senare visar sig vara direkt korkat. Ett strålande exempel Förälder: "Dags att gå och lägga sig. Klockan är mycket." Barn: "Jag vill inte". Förälder: "Det är natt nu. Du ser ju att det är alldeles mörkt ute."

Detta exempel funkar ypperligt i januari. I juni - inte lika bra. Om man nu inte är ute efter att barnen lägger sig efter midnatt...

Så, vid niotiden tog jag, Pelle, Storasyster och mormor plats i TV-soffan. Efter en stund pausade vi för att natta barnet, därefter var det trevlig vuxenkväll med varma drycker mm.

Satt i soffan och zappade runt bland kanalerna. Så ett par minuter av någon "dokumentär" om de rika och berömda och vad de valde att lägga pengar på. Inte så att vi förfasade oss. Men det ledde till att vi började prata om vad vi skulle göra om vi var riktigt, riktigt rika. Skulle vi handla något? Något som vi inte kan handla idag? Köpa nytt hus? Och så vidare.

Skuldfri skulle jag bli. Inga huslån eller csnlån kvar att betala av.  Jag kanske skulle köpa ett annat hus. Eller fixa vårt (vårt hus är från slutet av 1800-talet). Men det finns egentligen ingenting jag vill köpa som jag inte kan köpa nu. Visst skulle jag få avstå från vissa saker för att kunna köpa andra, men om jag nu verkligen vill ha dem så skulle det gå. Utan att leva på makaroner. Det klarade jag inte ens av under studietiden. Blä!

Och sedan då? Förgylla livet för de jag älskar!

Och när är man egentligen rik? Och är det nästintill spöstraff på klyschor som "rik på livet"?

När klockan var efter tolv på lördagen, och rent tekniskt var det söndag, var bröllopet i många stycken över. Festlokalen låg i anslutning till nattklubben Rex. En del av gästerna försvann dit efter det att brudparet åkt. Det gjorde inte vi. Hela stället kryllade av fulla tjugoåringar som knappt kunde stå upprätta. Pelle och jag insåg att vi nu ÄR gamla. Och att vi var hungriga. Så vi letade upp McDonalds. Här var publiken yngre och fullare. Bakom i kön stod ett gäng 15-åringar (?) och delade de sista slattarna hembränt. Mina pumps klistrade fast i golvet. Vid en närmare titt såg jag en del spya också. På golvet. Inte på mina pumps. Vi tog med maten tillbaka till hotellet.

Trots den tidiga söndagstimmen var det fortfarande ljust. Som ett skånskt klockan 20. Och i hela Umeå gled välpolerade jänkare och olika typer av "raggarbilar" fram. Tydligen finns det något som heter Swedish Meet.